Om man kunde försörja sig på att spela biljard
Om man bara kunde bli rik på en så härlig hobby-sport som biljard eller snooker. Idag känns det som om den enda softa sporten man kan bli tjäna pengar på är internet-poker. Men det är inte biljardspelare som är lika vässade på online texas holdem som de är med kön. Den enda stöten man kan tjäna pengar på som amatörspelare i biljard är en bankstöt.
På det glada 90-talet var biljardsporten enorm i Sverige. Det var en tid när Eurosport visade biljard istället för testbild. Det var alla sorters spel som kan tänkas gå under samlingsnamnet biljard. Allt från konstnärliga uppvisningsshower med kula och kö till avanserad snooker på världsnivå. Det var som om gentlemannasporten var lika stort och viktigt som fotboll. I alla fall kändes det så. Spelarnamnen på snookerproffsen satt lika bra i huvudet som vilka andra idrottsstjärnor som helst. Det var Joe och Steve Davis. Ronnie O’Sullivan, Higgins och Hendry dominerade biljardscenen.
Biljardpalats och biljardhallar öppnades i vart annat kvarter inne i städerna. Varenda skola och ungdomsgård med en slant över investerade i biljardboll. Många elever blev snart duktiga. En del fullkomligt dominerade i 9-ball och biljard på rasterna. Några spelade om pengar och andra hejade på. Precis som basketnördarna hade sin White Men Can’t Jump hade biljardfolket sin The Color Of Money med Tom Cruise och Paul Newman. Alla försökte likna dem. Blåsa varandra i en omgång pool, som det heter i staterna.
Idag finns några av hallarna kvar. Inte kulten dock. Allt man kan se nu är småfulla ungdomar som letar efter en billig fylla och carambole-nördar med en alldeles för snäv världssyn.