Det är lustigt hur vi som människor förändras då vi blir äldre. När vi var små ville vi alltid ha spela nya spel eller ha en ny leksak bara för att när vi väl fått den snabbt tröttna och vilja ha nästa sak. Som vuxna biljardspelare kommer detta beteende igen och vi suktar ständigt efter nya saker att konsumera. Vi lever visserligen i ett konsumtionssamhälle där slit och släng är mer regel än undantag men jag tycker ändå det är konstigt. Vi vet att vi vill ha saker bara för att när vi väl har fått de vill ha nästa sak. Kanske är det själva kicken över att få köpa något nytt som gör att vi orkar jobba året om för att kunna köpa nästa dyra leksak. När vi fått saken mår vi bra i ett par dagar, kanske rentav veckor bara för att sedan börja längta efter nästa sak.
Vi är som mest lyckliga när vi längtar efter något och därför tror jag det är klokt både för själen men även för plånboken att försöka att skjuta upp våra inköp av sakerna vi verkligen vill ha. Så att vi får en chans att verkligen önska dessa saker och längta. Då blir glädjen när vi väl får saken desto större och vi mår bättre. Med detta i åtanke kan det vara svårt att förbarma ett barn som just fått leksaker men ändå inte är nöjd. Vi är trots allt exakt likadana, vare sig vi är vuxna eller barn.